Företag

Naturvårdsverket

Denna artikel handlar om Naturvårdsverket i Sverige. Här beskrivs myndighetens uppgifter, utsläppsutvecklingen sedan 1990, preliminära uppgifter för 2025 presenteras och de viktigaste utsläppskällorna analyseras, liksom de åtgärder som krävs för att uppnå landets klimatmål.

av Göran Nyström

Innehåll
Naturvårdsverket - huvudfoto

Naturvårdsverket

Departement

Klimat- och näringslivsdepartementet

Ansvarigt statsråd

Romina Pourmokhtari

Organisationsnummer

202100-1975

Myndighetschef

Johan Kuylenstierna

Adress

Virkesvägen 2, 120 30 Stockholm

Telefon

+46106981000

​E-post

[email protected]

Webbplats

naturvardsverket.se

YouTube

@naturvardsverket

Naturvårdsverket — en svensk statlig myndighet som ansvarar för natur-, klimat- och miljöfrågor. Myndigheten publicerar officiell statistik över utsläpp och upptag av växthusgaser, samlar in data från olika ekonomiska sektorer och utarbetar rapporter till nationella myndigheter, EU och FN. Med hjälp av den insamlade informationen följer myndigheten utsläppsutvecklingen, utvärderar resultaten av klimatåtgärderna och kontrollerar i vilken utsträckning Sverige närmar sig de uppsatta klimatmålen.

Vad är Naturvårdsverket?

Naturvårdsverket, Stockholm

Naturvårdsverket, Stockholm

Naturvårdsverket är Sveriges statliga myndighet för miljö- och klimatfrågor. Den arbetar på regeringens uppdrag för att skydda naturen, minska miljöbelastningen och bidra till en hållbar utveckling i Sverige, inom EU och internationellt.

Myndigheten bildades 1967 under namnet Statens naturvårdsverk, med Statens naturvårdsnämnd från 1963 som föregångare. Bakgrunden var en växande oro för industrins miljöpåverkan, förorenad luft och vatten samt skador på djur och växter. Sverige behövde en central aktör som kunde samordna natur- och miljövården.

Idag övervakar Naturvårdsverket att de nationella miljömålen uppfylls. Myndigheten arbetar även med bevarande av den biologiska mångfalden, nationalparker, förorenade områden och omställningen till en klimatneutral ekonomi. Dessutom fördelar organisationen statliga bidrag till naturvårdsåtgärder och miljöprojekt.

Här är myndighetens huvudavdelningar:

  • Avdelningen för planering, prövning och tillsyn (P);
  • Avdelningen för klimat och luft (K);
  • Avdelningen för natur och vilt (N);
  • Avdelningen för ett resurseffektivt samhälle (S);
  • Avdelningen för samordning, regeringsuppdrag och internationellt samarbete (H).

En av Naturvårdsverkets viktigaste uppgifter är att sammanställa officiell statistik över utsläpp av växthusgaser. Myndigheten samordnar detta tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten och Statistiska centralbyrån (SCB), medan själva mätningarna och undersökningarna utförs av SMHI, forskningsinstituten IVL Svenska Miljöinstitutet och Stockholms universitet. Mätningarna görs årligen och de nya resultaten jämförs med data från tidigare år.

På grundval av den insamlade statistiken utarbetar myndigheten riktlinjer för tillsynsmyndigheterna om granskning av miljödokumentation, utfärdade tillstånd och internkontroll vid företagen. Om överträdelser upptäcks förklarar Naturvårdsverket i vilka fall tillsynsmyndigheterna kan åtgärda bristerna, genomföra ytterligare mätningar, ändra arbetsrutinerna eller tillfälligt stänga ner verksamheten.

Sveriges preliminära klimatutsläpp 2025

Enligt Naturvårdsverkets preliminära klimatstatistik uppgick de territoriella utsläppen av växthusgaser i Sverige år 2025 till 46,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Jämfört med 2024 minskade utsläppen med nästan 3 %, eller 1,3 miljoner ton. Utsläppsminskningen berodde främst på ersättningen av fossila bränslen med biobränslen och ökningen av antalet elbilar inom ramen för reduktionsplikten.

Sveriges preliminära klimatutsläpp 2025

Sveriges preliminära klimatutsläpp 2025

Industrin hamnade på andra plats när det gäller utsläppsminskningens omfattning. Enligt preliminära uppgifter producerade företagen inom denna sektor under 2025 cirka 13,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter – nästan 3 % mindre än under 2024. Minskningen noterades inom mineralindustrin på grund av att vissa produktionsanläggningar stängdes ned och den svaga efterfrågan på cement.

Inom oljeraffinering minskade utsläppsmängderna på grund av planerade och oplanerade driftstopp för underhåll. Metallindustrin utgjorde ett undantag: utsläppen från järn- och stålproduktionen ökade, eftersom produktionen återhämtade sig efter de reparationsstopp som ägde rum under föregående år.

Inom jordbrukssektorn ökade utsläppen med 4 % jämfört med 2024. Orsaken till ökningen var utsläppen av kväveoxid från jordbruksmark. Efter de goda skördarna av spannmål fanns det mer växtrester kvar på åkrarna, vilka avger kväveoxid när de bryts ned. En ytterligare faktor var den ökade försäljningen av kväve i form av mineralgödsel under jordbruksåret 2024/2025, vilket efter utspridning också bildar N2O i marken.

Hur har utsläppen förändrats sedan 1990?

Enligt uppgifter från Naturvårdsverket minskade de territoriella utsläppen av växthusgaser i Sverige med 33 % mellan 1990 och 2025. Det är viktigt att notera att minskningen skedde samtidigt som ekonomin växte och befolkningen ökade – faktorer som vanligtvis leder till ökade utsläpp.

Den största minskningen av växthusgaserna skedde under perioden 2003-2014. Detta berodde på en aktiv införande av tekniska förändringar:

  • utvecklingen av koldioxidfri elproduktion – utbyggnad av vattenkraft och kärnkraft, och senare byggandet av vindkraftverk samt utvecklingen av elproduktion från biomassa;
  • övergången inom energisektorn till biobränslen och avfall – istället för kol och olja började man i större utsträckning använda träavfall, biprodukter från skogsindustrin och avfall;
  • övergången från oljepannor – anslutning till fjärrvärmenät, eluppvärmning och värmepumpar.
  • begränsning av avfallsdeponering – förbud mot deponering av vissa typer av organiskt avfall samt införande av en deponeringsskatt;
  • ökad andel biobränsle och elektrifiering av personbilsflottan.

Det största bidraget till den totala minskningen kom från uppvärmningen av bostäder och lokaler. Utsläppen i denna kategori minskade med 94 %: från 9,3 miljoner till 0,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Efter övergången från oljepannor till fjärrvärme och eluppvärmning ökade investeringarna i värmenät, skatter på energi och koldioxidutsläpp infördes, och statligt stöd för installation av värmepumpar infördes.

Utsläpp av växthusgaser per sektor

Inom varje sektor bildas växthusgaser av olika orsaker. Inom industrin bildas de vid produktionsprocesser och förbränning av bränsle, inom transportsektorn främst vid användning av bensin och diesel, och inom jordbruket vid spridning av gödsel och mineralgödsel för att göda växterna.

En särskild belastning utgörs av förbränning av bränsle för uppvärmning av bostäder och kommersiella byggnader, samt utsläpp av metan från deponier. Nedan går vi igenom varje sektor mer ingående.

Industri

Industri

Industri

Industrin står för nästan en tredjedel av alla territoriella utsläpp av växthusgaser i Sverige. Enligt preliminära siffror från Naturvårdsverket släppte företagen inom denna sektor ut 13,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2025. Det är 34 % mindre än år 1990 och nästan 3 % lägre än siffran för år 2024.

De största utsläppen kommer från tre områden: järn- och stålproduktion, mineralindustrin och oljeraffinering. Inom metallindustrin bildas växthusgaser vid förbränning av koks och industriella restgaser, samt vid användning av koks för reduktion av järnmalm i masugnar.

Vid cementtillverkning uppstår utsläpp vid upphettning och kemisk nedbrytning av kalksten och dolomit. Vid oljeraffinaderier är källorna förbränning av bränsle och tekniska läckage vid vätgasproduktion och gastransport via rörledningar.

I tabellen nedan sammanställs statistik över utsläpp av växthusgaser inom den svenska industrin från 1990 till 2025.

År

Livsmedelsindustri

Metallindustri

Pappersindustri

Kemiindustri

Övrig (gruvindustri m.m.)

Mineralindustri

Raffinaderier

Järn - och stålindustri

Totalt

1990

0,95

1,3

2,3

1,98

2,6

3,51

2,23

5,77

20,64

1991

0,93

1,26

2,47

2,05

2,73

3,07

2,23

5,59

20,33

1992

0,85

1,08

2,22

1,98

2,42

2,66

2,36

5,44

19,01

1993

0,91

1,15

2,73

1,89

2,45

2,78

2,43

5,82

20,17

1994

0,93

1,19

3,47

2,05

2,55

2,79

2,37

6,07

21,43

1995

0,95

1,23

3,42

2,04

2,51

3,2

2,36

6,51

22,22

1996

0,95

1,18

3,21

2,14

2,52

3,15

2,45

6,66

22,26

1997

0,99

1,1

3,55

2,19

2,47

3

2,48

6,53

22,3

1998

0,96

1,14

3,07

2,28

2,16

3,26

2,57

6,62

22,04

1999

0,93

1,17

2,56

1,95

2,14

3,14

2,56

6,61

21,07

2000

0,82

1,1

2,7

2,21

1,99

3,54

2,57

6,64

21,57

2001

0,71

1,06

2,64

2,25

2,08

3,62

2,71

7,26

22,34

2002

0,77

1,13

2,61

2,07

2,02

3,45

2,64

7,38

22,07

2003

0,85

1,04

2,67

2,05

1,81

3,19

2,59

7,49

21,67

2004

0,77

1,11

2,55

1,98

1,72

3,36

2,7

7,61

21,81

2005

0,61

1,15

2,27

1,9

1,56

3,56

2,71

7,31

21,06

2006

0,64

1,08

2,24

1,95

1,66

3,74

3,1

7,15

21,56

2007

0,56

1,15

1,79

1,72

1,67

3,55

2,9

7,44

20,78

2008

0,49

1,03

1,68

1,6

1,53

3,44

3,17

7,07

20

2009

0,49

0,56

1,52

1,5

1,3

2,94

3,06

4,29

15,66

2010

0,49

0,79

1,55

1,74

1,54

3,34

3,07

6,77

19,29

2011

0,49

0,83

1,26

1,42

1,48

3,41

2,97

6,31

18,15

2012

0,5

0,77

1,17

1,4

1,45

3,42

3,14

5,59

17,44

2013

0,46

0,73

1,04

1,48

1,35

3,14

2,7

5,72

16,61

2014

0,44

0,74

0,83

1,38

1,35

3,21

2,89

5,82

16,67

2015

0,38

0,73

0,8

1,31

1,3

3,27

2,95

5,65

16,4

2016

0,4

0,72

0,84

1,54

1,34

3,31

2,89

5,9

16,94

2017

0,33

0,79

0,85

1,4

1,3

3,25

2,95

6,1

16,97

2018

0,33

0,79

0,93

1,45

1,32

3,32

3,12

5,71

16,97

2019

0,29

0,78

0,85

1,41

1,34

2,91

2,48

6,25

16,31

2020

0,28

0,76

0,75

1

1,17

2,81

2,41

5,43

14,61

2021

0,27

0,78

0,79

1,39

1,16

2,72

2,86

5,79

15,75

2022

0,25

0,76

0,75

1,16

1,12

2,66

2,75

5,72

15,18

2023

0,2

0,71

0,77

1,19

1,15

2,5

2,73

5,51

14,75

2024

0,23

0,67

0,71

1,25

1,17

2,28

2,76

5,03

14,1

2025 (preliminärt)

0,18

0,64

0,66

1,17

1,22

2,05

2,6

5,19

13,7

Inrikes transporter

Inrikes transporter

Inrikes transporter

Inrikes transporter är fortfarande den största källan till utsläpp av växthusgaser i Sverige. Enligt preliminära siffror från Naturvårdsverket stod denna sektor år 2025 för cirka 17 miljoner ton koldioxidekvivalenter, vilket motsvarar mer än en tredjedel av landets totala utsläpp. Jämfört med 2024 minskade utsläppen med 4 %, eller 0,7 miljoner ton. Jämfört med 1990 har utsläppen minskat med 11 %.

Sedan 1990 har utsläppen från inrikestransporterna minskat tack vare mer bränsleeffektiva motorer och en ökad andel biodiesel och bioetanol. Elektrifieringen av fordonsparken bidrar ännu i mindre utsträckning, men andelen nya elbilar ökar: under de första månaderna 2022 översteg de bensindrivna bilarna i antal nyregistreringar.

I tabellen nedan redovisas statistik över växthusgasutsläpp från inrikes transporter för åren 1990–2025.

År

Järnväg

A-traktorer

Motorcyklar

Flyg

Bussar

Sjöfart

Lätta lastbilar

Tunga lastbilar

Personbilar

Totalt

1990

0,1

0,01

0,03

0,7

0,82

0,46

0,91

3,25

12,9

19,18

1991

0,09

0,01

0,04

0,63

0,78

0,47

0,97

2,98

13,08

19,04

1992

0,09

0,01

0,04

0,66

0,91

0,48

1,02

3,35

13,41

19,96

1993

0,08

0,01

0,04

0,6

0,9

0,48

0,97

3,36

12,75

19,2

1994

0,08

0,01

0,04

0,63

0,96

0,49

1

3,67

12,93

19,8

1995

0,08

0

0,04

0,64

0,92

0,5

1

3,57

13,14

19,9

1996

0,07

0

0,04

0,62

0,9

0,51

1

3,48

13,05

19,67

1997

0,07

0

0,05

0,67

0,92

0,52

1,02

3,63

12,87

19,75

1998

0,07

0

0,05

0,69

0,94

0,52

1,04

3,87

12,68

19,87

1999

0,07

0

0,05

0,72

0,9

0,53

1,07

4

12,86

20,22

2000

0,08

0

0,06

0,66

0,8

0,54

1,04

4,06

12,82

20,07

2001

0,07

0

0,07

0,64

0,8

0,53

1,12

4,07

12,91

20,22

2002

0,07

0

0,07

0,62

0,83

0,54

1,21

4,19

13,14

20,67

2003

0,07

0

0,08

0,6

0,86

0,57

1,27

4,32

13,13

20,9

2004

0,07

0

0,08

0,69

0,88

0,57

1,37

4,59

13,03

21,27

2005

0,06

0

0,08

0,68

0,9

0,57

1,43

4,82

13

21,55

2006

0,07

0

0,08

0,64

0,88

0,6

1,5

4,89

12,84

21,51

2007

0,07

0

0,09

0,62

0,86

0,6

1,59

5,06

12,91

21,81

2008

0,07

0

0,09

0,61

0,82

0,6

1,61

4,98

12,56

21,35

2009

0,06

0,01

0,09

0,51

0,81

0,62

1,6

4,62

12,55

20,87

2010

0,06

0,01

0,08

0,49

0,81

0,67

1,71

4,94

12,29

21,06

2011

0,06

0,01

0,08

0,54

0,76

0,68

1,78

4,8

12

20,71

2012

0,06

0,01

0,07

0,53

0,66

0,65

1,74

4,33

11,55

19,59

2013

0,05

0,01

0,08

0,53

0,58

0,66

1,69

4,12

11,45

19,18

2014

0,05

0,01

0,07

0,53

0,53

0,65

1,65

3,92

11,37

18,78

2015

0,05

0,01

0,08

0,52

0,49

0,65

1,69

3,83

11,59

18,91

2016

0,04

0,01

0,08

0,56

0,4

0,68

1,59

3,56

11,38

18,31

2017

0,04

0,01

0,08

0,56

0,36

0,65

1,6

3,46

11,23

18

2018

0,04

0,01

0,08

0,54

0,34

0,71

1,56

3,38

10,74

17,41

2019

0,05

0,01

0,08

0,48

0,33

0,7

1,59

3,46

10,65

17,35

2020

0,04

0,02

0,08

0,2

0,28

0,66

1,57

3,42

9,7

15,99

2021

0,04

0,03

0,07

0,2

0,25

0,66

1,56

3,81

9,5

16,13

2022

0,04

0,03

0,07

0,31

0,24

0,75

1,36

3,4

8,5

14,69

2023

0,04

0,03

0,06

0,33

0,24

0,75

1,47

3,36

8,37

14,65

2024

0,04

0,04

0,07

0,25

0,32

0,74

1,99

4,42

9,84

17,69

2025 (preliminärt)

0,04

0,04

0,07

0,25

0,3

0,7

1,89

4,16

9,54

16,99

Jordbruk

Jordbruk

Jordbruk

Jordbruket står för cirka 14 % av de territoriella växthusgasutsläppen i Sverige. Enligt preliminära uppgifter släppte sektorn ut 6,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2025. Jämfört med 1990 har utsläppen minskat med 11 %, men under de senaste 10 åren har inga väsentliga minskningar skett – siffrorna har varierat mellan 1 och 5 % från år till år.

Största delen av utsläppen inom denna sektor härrör från djurhållning och jordbruksmarkens bruk. Utsläppsmängden påverkas av tillförsel av mineralgödsel, användning av gödsel som gödningsmedel samt nedbrytning av växtrester efter skörden.

I tabellen nedan kan du ta del av statistiken över växthusgasutsläpp från jordbruket i Sverige.

År

Lagring av gödsel

Jordbruksmark

Djurs fodersmältning

Totalt

1990

0,69

2,91

3,69

7,29

1991

0,67

2,71

3,6

6,98

1992

0,69

2,51

3,75

6,95

1993

0,69

2,72

3,85

7,26

1994

0,7

2,79

3,92

7,41

1995

0,68

2,69

3,84

7,21

1996

0,69

2,72

3,87

7,28

1997

0,7

2,75

3,86

7,31

1998

0,68

2,7

3,81

7,19

1999

0,66

2,54

3,76

6,97

2000

0,65

2,59

3,71

6,94

2001

0,65

2,56

3,67

6,88

2002

0,64

2,53

3,62

6,8

2003

0,64

2,47

3,56

6,68

2004

0,65

2,45

3,61

6,72

2005

0,64

2,35

3,58

6,56

2006

0,63

2,26

3,55

6,44

2007

0,62

2,34

3,48

6,44

2008

0,62

2,42

3,5

6,55

2009

0,61

2,26

3,45

6,31

2010

0,61

2,34

3,45

6,4

2011

0,61

2,35

3,42

6,38

2012

0,59

2,31

3,38

6,28

2013

0,62

2,35

3,39

6,35

2014

0,61

2,43

3,39

6,44

2015

0,61

2,46

3,38

6,45

2016

0,61

2,43

3,37

6,41

2017

0,61

2,51

3,4

6,53

2018

0,61

2,34

3,39

6,34

2019

0,61

2,42

3,33

6,36

2020

0,61

2,55

3,31

6,46

2021

0,61

2,41

3,32

6,34

2022

0,63

2,47

3,32

6,41

2023

0,62

2,36

3,32

6,29

2024

0,61

2,4

3,26

6,26

2025 (preliminärt)

0,61

2,6

3,28

6,49

Egen uppvärmning av bostäder och lokaler

Egen uppvärmning av bostäder och lokaler

Egen uppvärmning av bostäder och lokaler

Växthusgasutsläppen från uppvärmning av bostäder och lokaler i Sverige har minskat med 94 % mellan 1990 och 2024. Medan utsläppen i början av den aktuella perioden låg på 9,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter hade de 2024 minskat till 0,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter.

Denna kraftiga minskning beror främst på att användningen av oljepannor för uppvärmning av byggnader har upphört. I stället har man börjat installera fjärrvärmesystem, elektriska värmare och värmepumpar.

Utsläppsminskningarna har även påverkats av statligt stöd för installation av värmepumpar, utvecklingen av produktionen av förnybar el och förbättrad energieffektivitet i byggnader. Naturvårdsverket förväntar sig att övergången från oljepannor kommer att fortsätta, eftersom alternativa uppvärmningssystem i de flesta fall är billigare.

I tabellen nedan redovisas statistik över utsläpp av växthusgaser från uppvärmning av bostäder och lokaler. För 2025 anges värdet för 2024, eftersom det saknas preliminär statistik för denna sektor.

År

Jord- och skogsbrukslokaler

Kommersiella och offentliga lokaler

Bostäder

Totalt

1990

0,49

2,54

6,2

9,24

1991

0,44

2,49

6,11

9,04

1992

0,4

2,01

5,87

8,29

1993

0,48

1,96

5,81

8,25

1994

0,46

1,86

5,93

8,25

1995

0,47

1,63

5,78

7,87

1996

0,46

1,7

5,77

7,94

1997

0,45

1,55

5,13

7,13

1998

0,45

1,46

5,11

7,01

1999

0,43

1,49

4,62

6,54

2000

0,42

1,44

4,57

6,42

2001

0,42

1,31

3,87

5,6

2002

0,45

1,2

3,41

5,07

2003

0,47

1,18

3,11

4,77

2004

0,48

1,08

2,91

4,47

2005

0,34

0,83

2,13

3,31

2006

0,33

0,84

1,51

2,68

2007

0,36

0,9

1,2

2,46

2008

0,28

0,64

0,96

1,88

2009

0,22

0,55

0,86

1,64

2010

0,25

0,7

0,86

1,81

2011

0,21

0,63

0,6

1,44

2012

0,21

0,5

0,56

1,27

2013

0,21

0,4

0,54

1,15

2014

0,18

0,44

0,46

1,08

2015

0,17

0,39

0,45

1,01

2016

0,18

0,39

0,38

0,95

2017

0,18

0,33

0,39

0,9

2018

0,1

0,34

0,36

0,8

2019

0,12

0,36

0,31

0,79

2020

0,1

0,35

0,3

0,75

2021

0,11

0,33

0,34

0,78

2022

0,14

0,31

0,27

0,72

2023

0,1

0,26

0,24

0,61

2024

0,07

0,24

0,27

0,58

2025 (preliminärt)

0,07

0,24

0,27

0,58

Avfallssektorn

Avfallssektorn

Avfallssektorn

Utsläppen av växthusgaser inom avfallssektorn minskade med 79 % mellan 1990 och 2025. Den största minskningen berodde på minskade metanutsläpp från deponier, som stod för den största delen av utsläppen i denna kategori.

Metanutsläppen kunde minskas tack vare förbudet mot deponering av organiskt avfall och lagring av sorterat brännbart avfall på deponier, samt minskningen av mängden organiskt avfall som skickas till deponier. Även installationen av system för uppsamling av deponigas på deponierna har påverkat siffrorna.

I tabellen nedan sammanställs fullständiga uppgifter om utsläpp av växthusgaser från avfallshanteringssektorn för åren 1990–2025, där de årliga utsläppsmängderna och förändringarna jämfört med föregående år redovisas.

År

Biologisk behandling av avfall

Förbränning av farligt avfall

Avfallsdeponier

Behandling av avloppsvatten

Totalt

1990

0,01

0,04

4

0,37

4,43

1991

0,02

0,05

4,04

0,37

4,49

1992

0,03

0,06

4,03

0,37

4,49

1993

0,03

0,05

3,89

0,37

4,34

1994

0,04

0,05

3,72

0,37

4,19

1995

0,05

0,04

3,7

0,38

4,17

1996

0,05

0,05

3,66

0,37

4,13

1997

0,05

0,05

3,62

0,37

4,09

1998

0,05

0,05

3,55

0,36

4,02

1999

0,06

0,05

3,4

0,36

3,87

2000

0,06

0,05

3,29

0,36

3,76

2001

0,07

0,05

3,22

0,36

3,7

2002

0,07

0,06

3,01

0,36

3,5

2003

0,08

0,08

2,83

0,36

3,36

2004

0,08

0,1

2,8

0,36

3,34

2005

0,1

0,1

2,6

0,36

3,16

2006

0,1

0,09

2,5

0,36

3,05

2007

0,11

0,1

2,27

0,37

2,85

2008

0,12

0,11

1,95

0,36

2,55

2009

0,14

0,11

1,82

0,36

2,44

2010

0,13

0,1

1,7

0,37

2,3

2011

0,16

0,11

1,55

0,37

2,18

2012

0,13

0,13

1,41

0,37

2,04

2013

0,12

0,13

1,3

0,36

1,91

2014

0,11

0,13

1,17

0,36

1,77

2015

0,11

0,12

1,05

0,36

1,65

2016

0,12

0,13

0,95

0,36

1,57

2017

0,12

0,14

0,88

0,36

1,5

2018

0,1

0,13

0,81

0,37

1,4

2019

0,1

0,12

0,7

0,37

1,3

2020

0,11

0,12

0,63

0,37

1,24

2021

0,1

0,13

0,55

0,38

1,16

2022

0,1

0,12

0,5

0,38

1,1

2023

0,09

0,12

0,47

0,38

1,06

2024

0,1

0,11

0,39

0,38

0,98

2025 (preliminärt)

0,1

0,11

0,36

0,38

0,95

Sammanfattning

Under de senaste decennierna har Sverige avsevärt minskat utsläppen av växthusgaser. Jämfört med 1990 har de minskat med 34 %. Den största minskningen har skett inom sektorn för uppvärmning av bostäder och kommersiella byggnader. Även utsläppen från industrin och avfallshanteringen har minskat tack vare förändringar i produktionsprocesserna och begränsningar av deponering av avfall.

Preliminära siffror för 2025 visar att de nationella utsläppen uppgick till 46,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter – vilket är 1,3 miljoner ton mindre jämfört med 2024. Samtidigt ökade utsläppen från jordbruket med nästan 4 % – främst på grund av höga skördar och ökad försäljning av mineraliska kvävegödselmedel.

Trots den positiva långsiktiga utvecklingen räcker de nuvarande åtgärderna inte för att uppnå klimatmålen. En svår situation har uppstått inom transportsektorn: fram till 2030 ska utsläppen där minska med 70 % jämfört med 2010, men fram till 2025 uppgick minskningen endast till 19 %. För att påskynda utsläppsminskningarna måste övergången till elbilar och biobränslen påskyndas, och kollektivtrafiken måste utvecklas så att människor kan byta från privatbilar till bussar och tåg.