Djurgårdens IF Fotboll
Denna artikel berättar historien om Djurgårdens IF, utvecklingen av dess hemmaarena och en lista över klubbens viktigaste troféer. Den tar också upp supporterrörelsen, legendariska spelare och den nuvarande truppen.

Djurgårdens IF Fotboll
Grundad | 12 mars 1891 |
|---|---|
Hemort | Stockholm, Sverige |
Hemmaarena | 3Arena |
Ordförande | Erik Gozzi |
VD | Hampus Frisén |
Sportchef | Bosse Andersson |
Tränare | Jani Honkavaara |
Målvaktstränare | Nikos Gkoulios |
Svenska mästare | 12 (1912, 1915, 1917, 1920, 1955, 1959, 1964, 1966, 2002, 2003, 2005, 2019) |
Svenska cupen | 5 (1990, 2002, 2004, 2005, 2018) |
Allsvenska säsonger | 69 (senast 2025) |
Placering i Allsvenskans maratontabell | 6 |
Webbplats |
Djurgårdens IF Fotboll är en av Sveriges äldsta och mest framgångsrika klubbar. Klubben spelar i högsta divisionen, Allsvenskan, och har sin hemmaarena på den moderna 3Arena.
Klubben ligger på sjätte plats i ligans historiska tabell när det gäller antal spelade säsonger (69) och har 12 mästerskapstitlar och 5 nationella cupvinster på sitt konto. Djurgårdens är också känt för sin armé av fans – det är en av de mest populära klubbarna i landet med en utvecklad fankultur och häftiga derbyn med sina Stockholmsgrannar AIK och Hammarby.
Klubbens historia

Djurgårdens spelare i 1910
Djurgårdens IF grundades den 12 mars 1891 i Stockholm, men under de första åren hade klubben endast sektioner för dragkamp, löpning, rodd och skidåkning, eftersom det inte fanns några fotbollsplaner i området. År 1899 anslöt sig Teodor Andersson, som tidigare spelat för Gais i Göteborg, till organisationen. Tack vare hans initiativ öppnades en fotbollssektion och de första officiella matcherna spelades. Inledningsvis bar spelarna röda tröjor, men 1905 godkände klubben en ny dräkt med vertikala mörkblå och ljusblå ränder.
Spelarna vann sin första mästerskapstitel 1912, återigen genom att besegra Örgryte IS i den avgörande matchen. Under de följande åtta åren lade klubben till ytterligare tre mästerskapstitlar till sin samling: 1915, 1917 och 1920. Från 1911 spelades Djurgårdens IF Fotboll matcher på Tranebergs IP-arena, som blev klubbens första permanenta hemmaarena.
Efter 1920-talet försämrades resultaten och 1929 degraderades laget till tredje divisionen. 1936 flyttade klubben till Stockholms Stadion, där den spelade sina hemmamatcher under de följande 77 åren. Under säsongen 1945–46 led laget ett av de största nederlagen i ligans historia, när det förlorade mot IFK Norrköping med 1–11. Trots att klubben degraderades 1948 återvände den till högsta serien följande säsong och behöll sin plats i högsta divisionen.
En ny era av framgångar inleddes på 1950-talet under tränaren Frank Soo. Laget vann mästerskapet 1955, vilket avslutade en lång period utan titlar, och upprepade framgången 1959, 1964 och 1966. Fyra mästerskap på tolv år återställde lagets status som en nationell fotbollsmakt.
Mellan 1970 och 1990 lämnade klubben högsta divisionen flera gånger och återvände genom kvalmatcher. År 1990 vann den sin första svenska cup och under samma säsong noterade den en rekordvinst i Allsvenskan med 9:1 över rivalen Hammarby. I slutet av decenniet stod organisationen inför en allvarlig finansiell kris: skulden hade nått 10 miljoner kronor, vilket krävde en akut omstrukturering av ledningen.
Segern i Superettan 2000 tog laget tillbaka till Allsvenskan. 2002 vann klubben mästerskapet för första gången på 36 år, och sedan ytterligare titlar 2003 och 2005, samtidigt som man vann två svenska cuper. 2004 debuterade laget i Champions League-kvalet, där det nådde en match mot Juventus från Turin. 2013 flyttade laget till 3Arena (tidigare Tele2 Arena). 2018 och 2019 vann de cupen och mästerskapstiteln, och under säsongen 2024-25 nådde klubben semifinalen i Conference League.
Hemmaarenor för Djurgårdens IF

Hemmaarenor för Djurgårdens IF Fotboll
I början av 1900-talet började Djurgårdens IF spela på Stockholms idrottspark, en betongcykelbana med en sandig fotbollsplan i mitten. År 1911 flyttade klubben till Tranebergs IP, sin första hemmastadion nära Tranebergsbron. Klubben tecknade ett 25-årigt kontrakt med staden, vilket kostade hela 40 000 kronor vid den tiden – en del av beloppet fick lånas från banken. Den stora invigningen ägde rum i närvaro av prins Gustaf Adolf, men 1935 sade stadens myndigheter upp kontraktet. Laget stod utan en permanent arena.
1936 flyttade klubben till Stockholms Stadion, som blev dess huvudsakliga hemmaarena i 77 år. Stadion byggdes speciellt för OS 1912 och ritades av arkitekten Torben Grut. Byggnaden är uppförd i neoklassisk stil med granit och tegel, och fasaden är dekorerad med en kolonnad och skulpturgrupper som föreställer idrottare. De öppna läktarna ligger nära planen.
Från flytten 1936 till 2013 spelades nästan alla lagets hemmamatcher i mästerskapet och cupen här. Djurgårdens IF Fotboll arena kapacitet är mellan 14 000 och 16 000 åskådare, men extra tillfälliga läktare installerades för viktiga matcher. År 1946 lockade derbyt mot AIK 21 995 åskådare, vilket var publikrekord för klubbmatcher på denna arena.
Råsundastadion i Solna, som öppnades 1937, fungerade som en alternativ arena för högprofilerade matcher. Klubben hyrde denna arena för derbymatcher mot AIK och Hammarby, eftersom dess kapacitet översteg 35 000. År 1959 lockade en match mot IFK Göteborg 50 750 åskådare, vilket är ett publikrekord för Djurgårdens matcher.
2011 godkände ledningen flytten till Tele2 Arena (numera 3Arena) från och med säsongen 2013. Bygget försenades, så laget flyttade först till den nya arenan under mästerskapet 2013. Den nya hemmaarenan ligger i stadsdelen Järgarden, bara några hundra meter från den historiska Stockholms Stadion. Fasaden är helt klädd med kopparpaneler, som med tiden ändrar färg från guld till mörkbrun. Arenan är utrustad med ett infällbart tak som täcker läktarna helt på 20 minuter och skyddar åskådarna från regn och snö. Läktarna reser sig från planen i en brant vinkel: denna höjdskillnad för närmare fansen till matchen visuellt och förbättrar akustiken.
Arenan har plats för exakt 30 000 åskådare vid fotbollsmatcher, och varje plats är utrustad med en individuell fåtölj. Breda korridorer och rulltrappor har löst logistikproblemet – det är nu lättare att röra sig i arenan än i den kompakta Stockholms Stadion.
Prestationer och titlar

Djurgårdens IF Fotboll firar segrar
Djurgårdens är en av Sveriges mest framgångsrika klubbar. Klubben har vunnit 12 mästerskapstitlar: den första 1912 och den senaste 2019. De mest framgångsrika perioderna var på 1910-talet, 1950- och 1960-talen samt 2000-talet. Sett till de totala resultaten genom ligans historia ligger klubben på sjätte plats i Allsvenskan-tabellen.
Djurgårdens har också deltagit i europeiska tävlingar vid flera tillfällen. Det bästa resultatet var kvalificeringen till Champions League 2004–05 med Juventus. Under de senaste åren har klubben konsekvent presterat bra i kvalomgångarna till Europa League och UEFA Conference League.

Låt oss ta en titt på Djurgårdens IF:s troféer och prestationer i Sverige och Europa:
- Svenska mästare. Klubben har vunnit 12 titlar: 1912, 1915, 1917, 1920, 1955, 1959, 1964, 1966, 2002, 2003, 2005, 2019. De första fyra segrarna uppnåddes i Svenska Mästerskapets slutspelsformat. Åtta titlar vanns under Allsvenskan-eran, varav tre var en del av en ”gyllene dubbel” tillsammans med Svenska Cupen.
- Allsvenskan. Vann 8 gånger: 1955, 1959, 1964, 1966, 2002, 2003, 2005, 2019. Perioden 2002–2005 var den mest framgångsrika: tre mästerskap på fyra säsonger. Totalt har klubben tillbringat 69 säsonger i högsta divisionen.
- Svenska cupen. Vann den fem gånger: 1990, 2002, 2004, 2005 och 2018. Åren 2002 och 2005 sammanföll cupvinsterna med mästerskapstitlar – klubben uppnådde dubbla segrar. År 2018 besegrade laget Malmö (3–0) i finalen och vann cupen för första gången sedan 2005.
- Champions League. Klubben har deltagit i turneringens kval två gånger. Den mest minnesvärda episoden inträffade under säsongen 2004-05: efter att ha besegrat Tórshavn och Tirol mötte laget Juventus i tredje omgången. Svenskarna spelade 2-2 borta, men förlorade 1-4 hemma och blev utslagna. 2020 blev laget utslaget i de tidiga kvalomgångarna.
- Europa League. Deltog i turneringens kvalificeringsomgångar. Under säsongen 2018-19 tog sig klubben igenom tre kvalificeringsomgångar men förlorade i slutspelet. Under 2022-23 nådde laget gruppspelet i Conference League, där det slutade på första plats i sin grupp men slogs ut i åttondelsfinalen.
- Conference League. Under säsongen 2024-25 nådde Djurgården semifinalen i turneringen, vilket var en historisk prestation på den europeiska scenen. Tidigare hade laget nått åttondelsfinalen under säsongen 2022-23 och startade med Kvalomgång 2023-24. Dessa resultat visade på klubbens framsteg i internationella tävlingar och dess förmåga att konkurrera på hög nivå.
Legendariska spelare

Kända spelare i Djurgårdens IF
Under sin 134-åriga historia har mer än 500 spelare spelat för Djurgårdens. Endast 10 av dem är officiellt erkända som klubblegender. Deras namn finns med på listorna över rekordhållare för antalet matcher och mål som gjorts för klubben.
Här är de käraste Djurgårds IF Fotboll-spelare:
- Sven Lindman. Han tillbringade 16 säsonger i klubben, med ett års uppehåll i Österrike (1965–1968, 1969–1980). Han spelade 312 matcher i Allsvenskan, ett klubbrekord, och gjorde 49 mål. Han vann svenska mästerskapet 1966 och gjorde det avgörande målet i den avgörande matchen. Han innehade rekordet för flest spelade matcher i rad – 175 matcher från 1970 till 1977.
- Tommy Berggren. Han spelade för Djurgården under 13 säsonger (1970–1984), spelade 291 matcher och gjorde 55 mål. Han var Allsvenskan-skyttekung 1978.
- Vito Knezevic. Han spelade för Djurgårdens under 12 säsonger i rad, från 1977 till 1988. Under denna tid spelade han 245 matcher och gjorde 19 mål. Klubben köpte honom från Norrby IF för 250 000 kronor, och Knezevic blev omedelbart en ordinarie spelare.
- Leif Nilsson. Han tillbringade nio säsonger i klubben (1984–1992) och spelade 211 matcher. Han vann Svenska cupen 1990 – klubbens första trofé i denna turnering.
- Stefan Rehn. Han spelade för klubben i två perioder: från 1984 till 1989 och från 2000 till 2002. Totalt spelade han 187 matcher och gjorde 49 mål. Vid 34 års ålder återvände han till klubben och hjälpte laget att vinna mästerskapet för första gången på 36 år under säsongen 2002. Innan han återvände hade Rehn redan vunnit guld med IFK Göteborg, och hans erfarenhet var till nytta för de unga spelarna i Djurgårdens A-lag.
- Andreas Isaksson. Målvakt, spelade sju säsonger i klubben i två omgångar (2001–2004, 2016–2018) och spelade 135 matcher. Han vann två mästerskap (2002, 2003) och två Svenska cupen (2002, 2004). Han spelade 133 matcher för det svenska landslaget och deltog i tre EM-turneringar och ett VM.
- Kim Källström. Han började sin karriär i Djurgården 2002–2003, spelade 76 matcher och gjorde 29 mål. Han vann två mästerskap och Svenska Cupen innan han flyttade till Rennes i Frankrike för klubbrekordet 1,79 miljoner pund. Han återvände 2017 för en säsong för att avsluta sin karriär i sin hemklubb.
- Kerim Mrabti. Han spelade för klubben 2015–2018 och spelade mer än 100 matcher i alla tävlingar. Han var känd för sin tekniska dribbling och sin förmåga att skapa chanser.
- Magnus Eriksson. Han tillbringade fem säsonger i klubben i två omgångar (2016–2017, 2020–2024), spelade 164 matcher och gjorde 29 mål. Han var Allsvenskans bästa målskytt 2017 med 14 mål.
- Jacob Une. Försvarare, spelade för klubben 2016–2021 och 2023–2025. Han spelade totalt 202 matcher i Allsvenskan och gjorde 8 mål, samt vann svenska mästerskapet 2019.
Nuvarande laguppställning

Djurgårdens IF laguppställning
Djurgårdens spelar för närvarande under ledning av den finske tränaren Jani Honkavaara. Han är känd för sitt tidigare arbete med HJK Helsingfors och det finska U21-landslaget och kom till Stockholm med uppgiften att återföra laget till mästerskapskampen.
Lagkapten är mittbacken Jacob Une, som återvände till klubben efter flera år i IF Brommapojkarna. Jacob Une har redan spelat mer än 200 matcher för Djurgårdens IF Fotboll och anses vara en av de mest stabila försvararna.
På mittfältet spelar 18-årige Matias Siltanen, som kom från den finska klubben KuPS. Han är en regelbunden startspelare och har redan ett högt marknadsvärde för sin ålder (3,50 miljoner euro). Jeppe Okkels, som kom från den engelska klubben Preston North End, spelar på vänsterkanten: dansken använder sin snabbhet för att nå målet och avsluta anfallen. Adam Ståhl har etablerat sig som högerback, där han aktivt driver framåt och deltar i lagets attacker.
Du kan se Djurgårdens IF Fotboll laguppställning för den aktuella säsongen i tabellen nedan.
Nummer | Position | Land | Spelare | Födelsedatum | Kom från |
|---|---|---|---|---|---|
30 | Målvakt | Sverige | Malkolm Nilsson Säfqvist | 3 augusti 1993 | Sverige Halmstads BK |
35 | Målvakt | Sverige | Jacob Rinne | 20 juni 1993 | Saudiarabien Al Fateh |
40 | Målvakt | Sverige | Max Croon | 26 november 2005 | Sverige Djurgårdens IF U |
45 | Målvakt | Serbien | Filip Manojlović | 25 april 1996 | Bosnien och Hercegovina Borac Banja Luka |
2 | Försvarare | Sverige | Piotr Johansson | 26 februari 1995 | Sverige Kalmar FF |
3 | Försvarare | Sverige | Marcus Danielson | 8 april 1989 | Kina Dalian Professional |
4 | Försvarare | Sverige | Jacob Une | 8 april 1994 | Sverige IF Brommapojkarna |
5 | Försvarare | Finland | Miro Tenho | 2 april 1995 | Finland HJK |
12 | Försvarare | Sverige | Theo Bergvall | 21 september 2004 | Sverige IF Brommapojkarna |
18 | Försvarare | Finland | Adam Ståhl | 8 oktober 1994 | Sverige Mjällby AIF |
21 | Försvarare | Sverige | Mikael Marqués | 8 september 2001 | Sverige Västerås SK |
24 | Försvarare | Kenya | Frank Odhiambo | 29 oktober 2002 | Kenya Gor Mahia |
27 | Försvarare | Japan | Keita Kosugi | 18 mars 2006 | Japan Shonan Bellmare |
13 | Mittfältare | Sverige | Daniel Stensson | 24 mars 1997 | Sverige IK Sirius |
14 | Mittfältare | Sverige | Hampus Finndell | 6 juni 2000 | Norge Viking |
17 | Mittfältare | Island | Mikael Anderson | 1 juli 1998 | Danmark AGF |
20 | Mittfältare | Finland | Matias Siltanen | 29 mars 2007 | Finland KuPs |
22 | Mittfältare | Sverige | Patric Åslund | 1 augusti 2002 | Sverige Västerås SK |
28 | Mittfältare | Sverige | Gideon Granström | 8 augusti 2005 | Sverige Djurgårdens IF U |
9 | Anfallare | Danmark | August Priske | 23 mars 2004 | Danmark Midtjylland |
10 | Anfallare | Norge | Tokmac Nguen | 20 oktober 1993 | Ungern Ferencváros |
11 | Anfallare | Sverige | Zakaria Sawo | 11 januari 2000 | Cypern Aris Limassol |
15 | Anfallare | Sverige | Oskar Fallenius | 1 november 2001 | Danmark Brøndby |
16 | Anfallare | Norge | Bo Hegland | 18 juni 2004 | Norge Moss |
19 | Anfallare | Danmark | Jeppe Okkels | 27 juli 1999 | England Preston North End |
23 | Anfallare | Slovenien | Nino Žugelj | 23 maj 2000 | Norge Bodø/Glimt |
25 | Anfallare | Sverige | Kalipha Jawla | 11 april 2006 | Sverige Djurgårdens IF U |
29 | Anfallare | Finland | Santeri Haarala | 17 december 1999 | Finland Ilves |
- | Anfallare | Sverige | Christopher Sliwo | 7 augusti 2007 | Sverige Djurgårdens IF U |
Fans av Djurgårdens IF Fotboll

Djurgårdens supportrar visar sitt stöd vid en bortamatch
Den första organiserade supportergruppen bildades redan 1947 och hette Djurgårdens Supporters Club. På den tiden var den officiella supporterklubben dock främst involverad i biljettförsäljning och organisering av resor till bortamatcher.
År 1981 gick fansen samman och bildade gruppen Blue Saints. Namnet hämtades från låten ”Oh When the Saints Go Marching In”, som spelades vid klubbens hockeymatcher. År 1997 bytte organisationen namn till Järnkaminerna.
Idag har Järnkaminerna flera tusen medlemmar. Majoriteten av supportrarna finns i Stockholm, men klubben har avdelningar över hela Sverige och till och med på Åland. Enligt undersökningar ligger Djurgården på andra plats när det gäller antalet fans bland alla Stockholmslag.
De första storskaliga tifos i Sverige skapades av Djurgårdens fans. De kopierade stilen från italienska och grekiska ultras: flera meter långa banderoller, banderoller som sträckte sig över hela sektorn, koordinerade flaggrörelser. År 2001 och 2003 erkändes deras prestationer som de bästa i landet – Canal+ pris gick till föreningarna Ultras STHLM och Järnkaminerna.
2005 gick fansen ett steg längre och skapade en separat organisation kallad Fabriken, som enbart ansvarade för att tillverka banderoller. Där målade de dukar, sydde flaggor och kom på olika mönster. 2013 upplöstes Fabriken och dess funktioner överfördes till en ny förening – Sofialäktaren Tifo, som fortfarande ansvarar för att dekorera läktarna.
Klubbens roll i svensk fotboll
Djurgårdens är en av de sex bästa klubbarna när det gäller antalet säsonger i Sveriges högsta division: laget har spelat 69 säsonger i Allsvenskan. Klubben har 12 mästerskapstitlar, vilket placerar den på fjärde plats i Allsvenskan historia.
Klubben hade sin storhetstid under 1910-talet, 1950- och 1960-talen samt 2000-talet. Spelare som senare representerade Sverige i EM- och VM-turneringar har gått igenom Djurgårdens akademi och A-lag: Andreas Isaksson, Kim Kjellström, Pierre Bengtsson och Markus Danielsson. Klubben hjälper också erfarna spelare att återvända till landslagsnivå efter misslyckade perioder.
Det var Djurgårdens fans som var de första i landet som började med storskalig tifo, kopierade den italienska ultras stilen och satte standarden för hela den svenska rörelsen. Klubben var en av de första i Skandinavien som byggde upp en struktur som gjorde det möjligt att konkurrera med de stora namnen redan innan flytten till en ny arena. Och derbyn med AIK och Hammarby är ett separat kulturellt fenomen i Stockholm som väcker intresse även hos dem som inte alls är intresserade av fotboll.
Journalisten och fotografen Oliver Dahle skriver om det:
När jag bodde utomlands blev lagets matcher min viktigaste koppling till min hemstad. Att vara supporter här är en livsstil, inte bara att gå på matcher på helgerna. Denna nivå av engagemang skapar en unik kultur som andra klubbar i Sverige nu försöker kopiera.
Djurgårdens IF är inte bara en fotbollsklubb, utan en del av Stockholms och svensk fotbolls historia. Från sina första titlar i början av 1900-talet till den moderna 3Arena har klubben förblivit en symbol för tradition, ambition och en stark supporterkultur.







